onsdag 26 oktober 2016

Training camp for the invitational Grass Climbing Meet.

Annorlunda start på säsongen.

Äntligen så börjar man vakna upp ur sommardvalan och säsongen närmar sig.
Frågorna har varit många från alla oroliga Turfsters om Frozen är slut och om det inte klättras längre.
Vi har spenderat sommaren med att visa oss från vår allra mest ansvarstagande sida och tex, gjort sånt här.

No hope for the Youth.



Invitational only.

Då inbjudan redan gått ut till landets främsta Gräsklättrare så kände jag att det var dags att lägga mig i hårdträning för att inte göra bort mig på träffen. Arga Kocken som blivit fet under sommaren av allt kockande behövde luftas. Sagt och gjort så bokade vi en resa till Cham. Damp Wester fick reda på att vi skulle åka och bjöd in sig själv. Då fattades det en 4e person, det löste vi genom att damma av ett gammalt säkert kort och vi bjöd in Bosse. Om ni inte vet vem Bosse är så är han nog mer känd som Booze. Väl framme i Chamonix så var förhållanden ganska kass om man inte hade skidor.
'

 Rutinerad som man är hade vi skidor.


A Man Down.

I mitten på veckan så skulle Anders och Arga Kocken klättra något på triangeln och jag och Booze tog sovmorgon. Väcktes av att Kocken ringde och frågade om vi kunde hämta honom i Sallanches.
Wtf i Sallanches frågade jag. Anders har fått en Sten i Huvudet men vi fick i alla fall åka helikopter och det var skit fräckt sa Kocken. Vi drog ner till sjukhuset för att kolla hur det var ställt med Damp farbrorn. Det visade sig att han fått en sten i huvudet och spräckt hjälmen och förlorat lika mycket blod som innehållet i en stor öl. Han blev dock utskriven på kvällen och vi åkte hem och bäddade ner honom.

Fabror har blodat ner lakanen.


I Rymden Kan ingen höra dig skrika

Nästa dag så drog jag och Kocken iväg med målet inställt på Pointes lachenal.
Det började mycket lovande då det bara var 5 st med första liften. Väl av kammen och nere på glaciären så bestämde vi oss för att inte använda repet då Kocken dömde ut mina chanser att hålla ett fall av honom då han sa att jag är för klen och han för fet för det. Vi tog av oss stegjärnen och började traska. Det gick snabbt framåt då snön började sätta sig och det var spårat. Efter 10 minuter hade jag dragit ifrån kocken med 100 meter och stannade för att vänta in honom. Vände mig om och jag var alldeles ensam på Glaciären. WTF var är kockfan tänkte jag. Jag la ihop 1 och 1 och kom fram till att det inte blev 2 utan att Kockens arbetssommar har gjort honom så fet att han måste trampat igenom någonstans. Slet fram repet och band den ena delen i ryggsäcken och den andra i selen och började traska tillbaka med ryggsäcken på släp. Efter ca 300 meter så ser jag ett hål som har formen efter kocken med ryggsäck och raka armar. Fy fan tänker jag och börjar skrika efter Kocken i panik.
Samlar mig och bygger en märklig standplats med yxor, stavar och ryggsäck, börjar åla fram till hålet och sätter fast en karbin i repändan och matar ner det då konstaterar jag att det är långt ner, förbannat långt också. Skriker i panik då jag inte får någon kontakt i andra änden. Samlar mig och inser att Kocken är död och jag måste gå på begravning och åka hem till hans föräldrar och berätta.


A smooth fall and the Resurection of the Angry Chef.

Tar fram telefonen och ringer efter helikopter 74 så att dom kan hjälpa mig att plocka upp resterna av Kockens kadaver. Dom skickade helikoptern direkt då jag berättade vad som hänt och jag lade på.
Då såg jag att jag inte längre var ensam på glaciären och började ropa efter två killar som var på väg nerför Midi. Dom hörde mig och satte fart. Väl framme så berättade jag vad som hänt och att Kocken var död. Hann knappt säga död förrän det kom två snabba och distinkta ryck i repet. Kocken lever men måste vara svårt skadad.
Vi rycker och sliter och frustar och drar och plötsligt så är Kocken uppe ur bråddjupet. Fan vad ni har bråttom jag har en stav kvar därnere säger han. Har aldrig blivit så glad i hela mitt liv av att se ett Arga kocken. Konversationen som kommer att utspela sig mellan Kocken och Sjukvårdspersonalen dom nästa 2 minuterna kommer jag aldrig att glömma i hela mitt liv.

Sp "Are you hurt"?
Ak "No"
Sp "Are you shore"?
Ak "Yes"
Sp "It was a long fall"
Ak "it was a smooth fall only 40 meters"
Sp "No pain att all"?
Ak "I am ok I really am"
Sp "No pain att all"?
Ak "No pain but i probably have broken my thump"
Sp "We most have a look at you"
Ak "No I can walk back" 

A smooth fall only 40 meters.

Ungefär här någonstans så bestämmer dom sig för att sätta nackkrage och ryggplatta på kocken och spänna fast honom och stoppa ner honom i någon rymdpåse. Står och lyssnar på hela förloppet med en Guide som säger att Doesn`t your friend knows that chopper rescue is free in France. I answer him, yes he knows that, he was in the same chopper yesterday. Då packar han ihop sina prylar och går utan att säga något mer. Blir inföst i helikoptern med Kocken och 5 minuter senare så landar vi i Sallanches. Dom bär ut kocken och en i räddningspersonalen ger mig sitt visitkort.
Its for your friend two days in a row now he must like us on Facebook.
Lika snabbt som dom kom så var dom borta och jag fick sitta i väntrummet även denna dag.
Efter 3 timmar så lyckades inte personalen hålla emot Kocken och han skrev ut sig själv.
Doktorn ville ge recept på painkillers till Kocken men ändrade sig och sa att vi skulle gå och dricka öl istället. Jävligt bra doktor tyckte kocken då vi traskade ut från sjukhuset.


A fucking legend.

 Dalarnas Finest

För dom som är intresserade vad Kocken sysslade med så länge i sprickan så kan jag bara säga att den historien är bara för dom som är invited for the invitational Grass Climbing Meet.
Över och ut/ Markus
 

söndag 21 februari 2016

Med Rytmen i Blodet.

Cairngorm 2016.

Det blev en favorit i repris då vi besökte Cairngorms förra veckan. Det viktigast vi lärt oss av våra tidigare besök var att bo nära Cairgorm Brewery även detta år. Skönt att ha något att göra om vädret är dåligt resonerade vi. Det var jag och Damp Anders och desertören Olle som har utvandrat till Stockholm men han fick vara med trots det misstaget. Och så klart så vara min sidekick Arga Kocken med.

Arga Kocken

Veckan inleddes med strålande väder och Anders var på gång. Han ville göra Savage Slit och så fick det bli. Kocken och Olle gjorde något försök på några leder och klättrade något helt annat den dagen.

Savage Slit. Foto: Anders Wester 

Grymt snygg linje men klättringen var så där. Har inte använt min röv så mycket sen jag var matförgiftad i Vietnam 99.


Vilden igen. Foto: Anders.

Det goda vädret fortsatte och dag två klättrade vi direkt insteget till Hidden chimney.
Dock så klättrade vi även direkt utsteget till den då det var mycket klappträn på fjället.
Det bästa att åka med detta gänget är att vi har klara roller så att logistiken fungerar klockrent på kvällarna. Då kocken inte släpper in någon i köket så var maten fixad varje kväll. Anders och Olle fixar disken och jag som har rytmen i blodet står för musiken och underhållningen. Då jag är Häradsbygdens Reaggeprofil kan ni tänka er vad dessa rockgubbar har njutit under veckan.
Sen tog jag och kocken en vilodag. Detta var dock helt uteslutet för Damp Anders och Olle.
Tredje klätterdagen teamade jag och Arga Kocken, Vi klättrade Fluted butress direkt.
Det visade sig vara ganska seriös klättring i rådande förhållanden. Snön sög och det upplevdes som hårdare än vad det. Tyvärr läste vi inte föraren förän efteråt. Anders och Olle klättrade the Seam.


Sista repan när det börjar flacka På Fluted.


Summit.

Vi hade helt enkelt en mycket bra vecka med bra väder och hyfsat mycket klättring. Sista kvällen så dök det upp ett gäng från Stockholm i vår stuga. Det var Anders och Olle facebookskompisar.
Var sugen att skoja till det men avbröt i sista stund av respekt för Anders som är en av dom bästa gubbarna out there. Nu går Frozen Turfs tankar till West Coast och Metall Pär. Hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Avslutar med att säga som Kaptenen "bara döda fiskar går med strömmen"

/ Markus


fredag 8 januari 2016

Who let the dogs out !


Den officiella rapporten från den Universiella Gräsklättersamlingen.


Made by Magnus.

Dag 1

Det var 18 antagna som dök upp på parkeringen på morgonen.
Redan på parkeringen stod det klart att dom universiella inslagen infriades då det var inte mindre än två Danskar representerade på träffen.
Kasper som är Dansk medborgare hade sällskap av sina landsmän Rafael Jensen som kommit från Göteborg. Vidare så var både West och East Coast representerade. Efter en obligatorisk genomgång av säkerheten enl konsumentverkets rekommendationer så bar det äntligen av till Båthusberget.
Första dagen så ville vi invagga deltagarna i en falsk säkerhet så då var det fritt att bestämma replag.
Jag och Kasper ville såklart klättra nytur som alltid på Båthus. Då vi har nytursgaranti på våra träffar så ville vi såklart dela ut fina linjer till all replagen. Själv så fick vi en hyfsad dag med en fin nytur till vänster om bergets stora klassiker (Bättre än Solna). Vi döpte linjen till Ted is on fire.

Den senast pannlampan.


Kasper på Ted is on fire.

 Alla replagen levererade redan första dagen men Magnus och Combats nytur var nog den snyggast linjen av alla, mer Skottland än Skottland var betyget något som verifierades av första repetitionen av Anders Wester eller om det var Johan Gille.
Deltagarna hade stränga förhållningsorder att vara tillbaka på parkeringen innan mörkret då dom flesta olyckor inträffar på nedstigningen och så hade vi ett späckat program med workshops och föredrag. Snabbt tillbaka till bilen och snabb dusch för 17.00 serverade arga kocken maten och då var det bäst att vara på plats.

Arga Kocken.

 Efter en utsökt måltid så var det dags för kvällens första workshop. Det var Anders Wester som höll i den. Anders som har lång erfarenhet av klättring och arbete för Svenska Klätterförbundet som bland annat accessansvarig. Han har dessutom varit med sen juratiden. Han har funderat mycket hur vi ska kunna sänka trösklarna för alpinismen och göra den till en folksport. Många härliga diskussioner som engagerade.
Många bra tankar och idéer kom ifrån västkust gänget där man verkligen  är föregångare och har påbörjat arbete med att göra delar av klipporna tillgängliga, bultar behövs verkligen i Bohuslän det det inte finns några vettiga linjer. Via feritta sågs också som något klubbarna i landet bör prioritera för att få folk att lämna gymmen. Sedan så höll Kasper Kotake och Magnus Strömhäll en Workshop om hur att klä sig eller inte klä sig, efter lager på lager principen,
Det var en inspirerande föredrag med två härliga personer som inte var sena att skoja till det för att få upp stämningen på dom trötta deltagarna. Kvällen avrundades med att vi hade delat upp deltagarna i replag. Själv så valde jag Metall Pär med Ä då jag insåg att vi hade, vad man skulle kunna säga vara ett gemensamt specialintresse.

Glatt gäng.

Dag 2

Replag enligt följande.

Markus & Metall Pär med Ä
Anders & Magnus & Ted
Åsa & Snow
Chris & Mia
Håkan & Rafael
Amnesi Håkan & Combat
Stefan & Erik & Dick
Kasper & Joel
Johan & Kaj

Mer eller mindre nöjda med sina replag så bar det i alla fall iväg. Även leden var förbestämd då klättrare är kända för att gilla regler och struktur.

Rackning i skogen.

Dag 2 avlöpte också utan större problem med flera repetitioner av klassiker och en hel del nytt.
Då allt verkar vara farligt nuförtiden så avbröt vi innan mörkret även denna dagen, i alla fall några av oss. Paniken började komma hos flera av deltagarna när Amnesi Håkan och Combat vägrade att infinna sig i tid. Fan många var sugna på att dricka vin efter en lång dag. När deras bil svängde in på parkeringen korkades det upp i ett rasande tempo.
Snygg Battle dock inte Stefan.

 Efter ytterligare en måltid var det dags för En elda clinic med Ted Ekberg som är certifierad eldare. Han visade på ett informativt sätt vad som går att elda vid en nödsituation. Resten av träffen lämnar vi åt fantasin. Ensak är dock säker, vi kör även nästa år så det är bara att ansöka. Frozen Turfs oficiella it ansvarige Stefan har varit snäll att lägga upp detta på tuben.https://www.youtube.com/watch?v=vgmZ2JFekkk

To no one will we sell, or deny, the truth.
/ Frozen Turf

måndag 21 december 2015

Jultävling mm.

Starkt startfält.

Kan informera att det ser ut att bli fullt på träffen med en mycket stark uppställning av gräsklättrare.
Tyvärr så har jag inte hunnit posta på ett tag. Har haft fullt upp med att smälta segern i Dkk boulderbattle. Ska jag vara riktigt ärlig så var segern en delad seger med Frozen Turfs andra äkta hälft. Ska dock inte tråka ihjäl er med detaljerna här.

A new world order / Every one wants a piece of the cake

Förövrigt så har jag sysslat med att ta ställning till all sponsor erbjudanden som börjar strömma in.
Det är ett hårt jobb att driva Sveriges största Gräsklätterblogg.
Frozen Turf har beslutat att börja åka på Kreuzspitze bindningar denna vinter.
Kreuzspitze är en liten underdog bland bindningstillverkare som sparkar röv med allt annat på marknaden, Vi har även beslutat att en större internationell outdoor retailer nämligen Barrabes kommer att gå in och sponsra den Universiella Grästräffen. Alla deltagare kommer att få en Grassy bag med prylar.
Vi har Joel att tacka för detta. Nu får det vara slut med sponsorer, så om ni inte är små och independent och har en jävla massa soul så bemöda er inte att skicka förslag.
I dag så gick vårt merchandise på tryck och det kommer att vara klart till träffen.

Arga kocken informerar.

Arga kocken har fått hedersuppdraget att laga till gräsklättermiddagarna.
Har du några speciella krav på din kost ( ex bara kött eller endast gluten ) så hör av dig via sms till mig så försöker vi lösa detta.
073-929-6119.

Jultävling.

Vi kommer att ha jultävling där du kommer att ha chansen att vinna 1 av 15 t-shirts med Gräsklätter-loggan. För att vinna måste du svara rätt på jultävlingen och komma på träffen, dessutom måste du bli godkänd i den psykologiska utvärderingen.

Vilken Polsk Gräsklätter gud sa detta " Ice climbing is boring I far prefer grass "
Bara att posta ditt svar på bloggen så kan du vara lycklig vinnare av årets jultävling.
Se till att ta hand om era familjer under julen så att ni kan ha ett fritt sinne på träffen.

God Jul / Markus





lördag 24 oktober 2015

Spread da word Turfsters.


Grass is the new Cool.

Fick ett mail från en Turfster. Han beskrev sig som en som bara lever på vintern och bor, far out in the uncharted backwater of the galaxy, Denna person var snäll nog att sätta ihop logga inför träffen.
Denna har nu gått på tryck så ni som kommer på träffen kan njuta av världens hetaste merchandise.

/ Markus

måndag 19 oktober 2015

Frozen Turf Takes Chamonix !

Promotional tour for the Universal grass climbing meet.

I vanlig ordning var ambitionen högre än förmågan när vi drog till Chamonix för att omvända Fransoserna. I en värld i ständig förändring så kan ni lite på att Frozen Turf gör sitt för att behålla stabiliteten i klättervärlden. Inga bultar, kalla kvinnor och varm öl var vårt motto denna vecka.
I ett svagt ögonblick så bokade vi Chamonix istället för Skottland då minnet av förra årets legendariska höst i alperna fortfarande fanns i minnet. Vi blev fort varse att sommarens värmeplåga gått hårt åt vinterklättringen i Cham. Några dagar innan avresa började det i alla fall kännas lite bättre då det utlovades dåligt väder. Det var ingen överdrift att vi var väldigt laddade första dagen då vi stegade mot Midi liften som skulle öppna 08.00. Här skulle göras stordåd. Har alltid sett ner på Fransoserna lite grann då dom vill ha bult och finväder när det ska klättras. Är dock beredd att inse att en del är tuffa, jävligt tuffa. Trots att Arga Kocken läste lusen av den franska liftpersonalen kom vi inte iväg förän 10.00. För dåligt väder skyllde dom på. För er kanske tyckte arga Kocken.




Arga kocken efter battle med Franska liftskötare.

När vi äntligen kom iväg så insåg vi att vi var själva i kabinen förutom några Kinesiska turister.
Konstigt tyckte vi, inga andra klättrare. Uppe på Midi förstod vi varför inga andra valde att klättra idag. Total Whiteout och hyfsad kuling. Vi enades att vi inte kunde backa efter arga kockens battle med liftskötarna och vi stegade ut på fjället. Ambitionsnivån gick ner flera snäpp när vi pulsade omkring nere på glaciären alldeles ensamma och bedrövliga. Plötsligt så stod vi vid cosmiq areten utan att ingen av oss sagt ett ord. Hur kunde det bli så här  när vi skulle göra stordåd. 



Fick en bild när dimman skingrades.

Klättringen gick snabbt och vi toppade ut på strax över 2 timmar trots skitsnö.
Frozen Turf 1 Chamonix 0.

Nästa dag så utlovades det bättre väder men mycket snö på berget. Uppe i ottan och det var samma visa igen mellan Liftpersonalen och Arga Kocken. För dåligt väder skyllde dom på. För er Kanske svarade Arga Kocken. När vi äntligen kommit iväg så styrde vi njurarna mot triangel du tacul.
Vi tog följe med ett par fransoser och turades om att spåra.


Arga Kockens variant på Chere goulotten.

Då vi hade tid att prata med dom andra klättrarna så försökte vi få över dom till the Darkside.
Dom verkade måttligt intresserade av gräsklättring och pratade bara om goulotter. Arga Kocken verkade måttligt imponerad och berättade att Frozen Turf går sin egen väg. Därefter solade han en tunn isränna till höger om starten och fransosernas respekt växte snabbt. Vågade inte följa efter utan fick klättra orginal leden.

 Frozen Turf 2 Chamonix 0.

På vägen ner så berättade liftpersonalen att det inte var någon ide att vi stod där och väntade då liften förmodligen inte skulle gå alls nästa dag. Bedrövade så drog vi till Sallanches för lite torr klättring.


Arga Kocken känner sig som hemma.

Frozen Turf 2 Chamonix 1

Nästa dag skulle balansen återställas. Här ska det klättras frusen mossa. Har kollat på en förmodligen oklättrad mosslinje på Pegine. Den skulle det stötas på.


Tyvärr fick vi baila i taket uppe till vänster.

Frozen Turf 2 Chamonix 2.

Det stod nu 2-2 mellan oss och Cham. Med bara en dag kvar visste vi vad som måste göras.
Då Arga Kockens träning inför resan bestod i att jobba minst 340 timmar i månaden så var han inte längre inställd på att gå långt i onödan. Vi enades om cosmiq icefall. Då jag tidigare under veckan sett att den nästan var helt torr så lät det som en bra ide.


Arga Kocken på väg.


Arga kocken ännu argare i Spindriften.

Frozen Turf 3 Chamonix 2.

Nu återstår det bara att fortsätta träningen inför den Universiella Gräsklätterträffen.
Gör nu som den Arga Kocken och Ansök du med. Det finns bara ett bergänsat antal platser kvar.

/ Markus



söndag 20 september 2015

Frozen Turf is Back !

Tyst en längre Tid.

Det har varit tyst på bloggen en längre tid. Detta beror inte på att vi lagt av.
Det är en släng av prestationsångest från min sida. Det är inte helt lätt att driva Sveriges största Gräsklätterblogg. Förstår nu hur svårt en del författare känner det när man släppt en första succebok och ska börja med uppföljaren. Men lika säkert som mossan fryser har jag tagit mig upp från mitt svarta hål.

Vad har hänt sen sist ?

I början av sommaren satsade vi allt och jag och Kasper och Bosse drog till Övre Årdal. Fy fan tänker ni.
The golden pillar of Grass climbing. Likheterna är så klart slående med the Golden pillar of Spantik.
Ni vet så klart allt om väggen redan så jag ska inte tråka ut er med detaljerna,
Vi hade dock ett osannolikt flyt när alla sjöbusar i hamnen tvärvägrade korsa sjön och köra oss till insteget. Detta räddade förmodligen livet på oss. Nedslagna for vi till Jotunheimen för skidåkning.

Semester i Lofoten.

Stuvade in familjen i bobilen och drog till Lofoten. Hade inga förhoppningar om att klättra något riktigt. Lyckades inte övertala Anders och Erik om att Nordryggen på Vågakallen är Lofotens grand prize. Det fick bli Vestpillaren på Prästen i stället. Nedslagen och nedröstad så var jag inte särskilt sugen att börja. Det visade sig att en vinare om dan inte heller var den bästa uppladdningen.
Tur att Damp farbror Wester var stabil trots en vinare om dan.


Erik och Jag följer på Slanting Dihedral.

Jag fick dock den bästa repan.

Anders blir så här glad av gräsklättring.


Erik inte lika övertygad än.

Stetind.

Rätt besviken på leden och mig själv så var jag sugen på ett riktigt berg. Lyckades övertala Sussi ännu en gång att det var en bra ide att åka till Stetind med barnen. Nått som måste upplevas var motiveringen. Såklart fattade hon vad som var i görningen med förstod att det var lika bra att jag fick det gjort. Efter en omväg ut på Senja var vi äntligen på väg till Stetind. Kom fram på kvällen.
Planen såg ut ungefär så här. Hitta någon som är dum nog att klättra Stetind med mig i regn.
Väl framme på parkeringen så började jag knacka på i bobilarna och tälten. Svaren var lika överallt.
Det regnar och och kommer att regna länge. Nedslagen linkade jag iväg till familjen. Fy fan tänkte jag, var är klättringen på väg ? Plötsligt som en blixt från klar himmel så hörde jag någon prata tyska. Detta kan vara min räddning då tyskar är kända för att vara lättlurade växlade jag upp och satte in en offensiv. Det visade sig att tysken hette Jan och var på.
Han var inte bara tysk det visade sig, han var en stabil fjällkarl och vi hade en fin tur upp på Stetind trots att det inte var mer än 50 meters sikt på hela dagen.


Summit.

Det är väl ungefär det som har hänt sen sist, I nästa post så ska jag berätta mer om den Universiella Gräsklätterträffen på Båthusberget. Det nya Millenniets största happening kallas den redan.

/ Markus