Belayträning inför den internationella Gräsklätterträffen.

Helgens träningspass !

När man bor en bit från bergen får man ta vad som finns.
Bör utföras i mörker men filmades i dagsljus för bildkvaliténs skull.
 http://youtu.be/LFemN74UlE8

/ Markus

Frozen let it go.

Nu är det bestämt.

Äntligen har vi beslutat vilken låt som blir den officiella, till den internationella Gräsklätterträffen. Ingen träff utan musik ingen träff utan fest ingen fest utan turf detta är vårat TSOOL.https://www.youtube.com/watch?v=moSFlvxnbgk

Vi ligger för närvarande i belay träning mer om detta senare.

/ Markus

Internationell Gräsklätterträff på Båthusberget.

Frozen Turf slipar yxorna.

Äntligen är mörkret och kylan här! Ryktet om min död är som vanligt överdrivet. Det har varit tyst länge på Frozen Turf men vi har inte legat på latsidan om ni nu trodde det.
Planeringen är i full gång för den internationella gräsklätterträffen på Båthusberget.

Båthusberget.

Efter förra årets succè med den nationella gräsklätterträffen så hade vi inget annat val än att satsa ännu större (go big or go home). Årets upplaga av träffen går av stapeln den bästa perioden på året nämligen den 3-5 Januari. Vi har bokat boende på ett härbärge i Grövelsjön då scoutgården vägrade hyra ut åt oss. Antalet platser är begränsat men ansökan tas emot av Kasper på 070-217-22-55. Dom som klarade den psykologiska utvärderingen på förra årets träff har såklart förtur. Det kommer mer om träffen på bloggen men även i nästa nr av Bergsport och Norskklattring.

Ett tips om ni bara ska läsa en sak i år, så missa inte nästa nr av bergsport och artikeln om psykologisk träning för alpinism.

Kastar in en liten teaser om vad den handlar om. http://youtu.be/GSetTw8t2p0

Över och ut/ Markus

Skagastolsryggen och Dyrhaugsryggen.

Part 2 the Climb!

Två traverser var målet.

När vi väl var framme vid Turtagro så började paniken komma. Många klättrare vid parkeringen låg och sov i sina tält och husbilar. Vi diskuterade, sova eller inte sova var frågan ? Då vår välbeprövade metod som är att mat är allt och sömn är inget visat sig fungera så var det tungt att inse att det var mörkt ute.

Vi räknade ut att vi skulle hinna Skagastolsryggen innan det började komma folk upp för normalleden och ända sova 2 timmar.

02.00 alarmet ringer nu jävlar är det bråttom. Trycka mat och börja knalla. Men fan vad fort dom går tänker jag och undrar om 500g pasta inte känns i deras magar. Inte direkt panikslagen ser jag Kasper och Chris drar i från. Är alltid seg efter maten, så jag kommer nog ikapp.

Grabbarna drar i från.

Anmarschen gick fort och jag kunde återigen konstatera att det är en viss skillnad att klättra på sommaren.

Där vi hade rep på vintern kunde vi nu småjogga oss fram.

Här tog vi fram repet första gången.

Det märks att det är mycket folk på fjället nu för tiden. Man hittar mycket konstiga saker som dom lämnar.

Så här glada blev vi när vi hittade en Amerikansk klämmkil av modell gul Alien.

Det måste vara något nytt i Norge med att lämna grejor överallt tänkte vi. Kanske någon statusgrej?

Det börjar tom synas på fjället att dom har mycket deg i Norge.

Vi hittade flera kammar och kilar satt det lite överallt så vårt lilla rack blev ganska stort mot slutet.

Klättringen gick bra och vi skulle leta efter patchells sva hade Anders sagt. När vi kom dit så gick det med ens upp för oss att det hänt lite på skosidan sen den gode patchell var där.

Storen, ser brant ut men är soloterräng.

Kasper på Summit.

När Vi började närma oss toppen på storen så hände det som alltid händer med Kasper. Han börjar titta på klockan och då är det bråttom. Vi stod på toppen 7 timmar efter att lämnat Turtagro. Halva turen avklarad.

Chris och Jag på summit.

Vi vilade lite på toppen och delade en snickerspaj innan vi började firningen.

Dansk-Japansk rapellklubb ?

Det enda tråkiga på leden var nedstigningen till bandet. Längre än vad det såg ut att vara. När vi närmade oss Dyrhaugsryggen så hörde vi röster, det var ett annat replag på turen. Inga ord behövde sägas vi visste vad som måste göras. Dom var bara på första stand visade det sig. Snabb som kastspyan i filmen stand by me var vi snart och nosade deras andre man i hälarna. Efter två repor var vi förbi.

Chris Crux

Det visade sig att crux repan var jävligt fin. Då vi bara hade ett par frickisar i storlek 42.5 med oss så fick Kasper repan. Jag följde med lite stånkande då jag pajat handen lite på ryssen. Chris följde med ännu mer stånkande då det inte kommer så många goda jam klättrare från Mockfjärd. Tog exit repan till toppen som var lite annorlunda i kvalite.

Summit! nu var det bara skrot kvar.

Vi fort satte i hyfsad fart men man började bli lite trött. Då var det skönt efter kammen att få springa  lite på detta.

Vi var tillbaka vid bilen på 15.5 timme. Nu var det bara att öppna min nyinköpta cooler av modell större.

Sommarens bästa grej.

Skagastolsryggen och Dyrhaugsryggen.

Part 1 the crux!

Tillbaka från Trollryggen så började tankarna komma. Var detta allt denna sommar ?.
No way ! bäst att smida medans fötterna är skrumpna. Denna gång var planen 2 replag.
Kasper och Chris och jag och den gamle. Alla var på men då kom dödsstöten den gamle hade trillat på bergscykeln igen och var paj. Fan Wester sa jag, tvåhjulingar är inget för dig du måste skaffa en trike.
Jag har köpt husbil blev hans svar. Fan frozen turf teamet är dömda tänkte jag. Ted vill inte längre vara med och den andre är paj och nu med husbil. Resterande delen av gänget packade i alla fall in sig i Chris bil och styrde näsan mot Jotunheimen. Det började struligt men det visade sig bara vara början. Väl i bilen så visste jag och Kasper att det var nu det verkliga cruxet började. Det var dansbandsvecka i Malung och åka igenom där med Chris i bilen och en miljon dansanta fruntimmer i krokarna inte var en lysande idè.
Kanske en större utmaning än någon av oss stått inför tidigare. Planen för att smuggla Chris genom Malung
var enkel, stanna och äta innan Malung med förarbyte. Se till att Chris hamnar i baksätet med en sovsäck över sig och en snorkel i munnen så att han kan andas. Då Chris inte riktigt förstår hur snygg han är så blev vi tvingade att dra en vals för honom. Vi ska träna inför höghöjdsklättring och kommer att tävla om vem som är hårdast. Chris som alltid vill tävla och vill vara hård köpte detta utan att blinka. Så jävla bra att jag nästan gick på min egen vals. När vi började närma oss Malung låg Chris redan under sovsäcken och andades alldeles svettig. Jag och Kasper var också svettiga men av en annan anledning. Rädda Chris levande från dessa kvinnor. Vi hade lovat hans Mamma att klättring inte är så farligt och att han skulle vara hemma till söndagsmiddagen. Rejält nojiga så tog vi oss genom Malung utan incident. Chris du kan ta av dig sovsäcken nu sa vi. Vad blev min tid svarade han. Fan vad gött den svåra biten avklarad.

Trollryggen del 2: trollryssen.

Väl uppe vid våran bivak började mörkret sätta in.Vi utvärderade våra options och med väderprognosen vi fått av Ted tidigare under dagen så hade vi inte många val.
Det skulle bli uppehåll under natten och regnet skulle börja till morgonen.
Vi var för länge sedan förbi point of no return så det fanns bara en väg och den var upp.Vi satt och kramades i en timme och försökte övertala oss själva att det bara var en 6a repa kvar.

Mr hot Kotake.

Jag vaknade att någon knuffade på mig. Nej Tove jag kommer inte att gå upp nu tänkte jag.

Med det visade sig att jag drömmde. Vi var på benen på 10 sek och inom 20 sekunder skakade vi båda tänder. Vi visste båda vad som behövde göras så vi växlade inte många ord.

Det hade slutat regnat och nu var det bråttom. Kasper skrotade i väg över snön med kilpetaren som isyxa. 

Följde själv med en bra snösten. Då det var min tur att leda dagens första repa så kunde jag konstatera att jag var både rädd och defensiv trots att det fanns torra inslag på klippan. Det var väl ungefär nu jag förstod att man kan ju dö i fjällen. 

Första repan efter bivaken.

Fort gick det inte  för mig. Som tur blev klev bergfurern fram och gjorde det han gör bäst.

Han förnedrade sista cruxrepan i rasande fart.

Kasper på det som skulle vara sista cruxet.

Äntligen lite med ,gång, cruxet var avklarat det började torka, nu var det bara a walk in the park kvar.

Summit på två timmar tänkte vi. Det var då vi klättrade fel. Den ena replängden blev hårdare än den andra.

6a repa efter 6a repa vi var tydligen fel. Det var då jag kom att tänka på Fredrik Strängs ord.

There is no margin for errors in the death zone man. Vi började bli ganska slitna och började höra det beryktade radioskvalet i väggen. Vi klättrade fast oss och nu började det kännas tungt. Kasper beslöt sig för att prova en vild sekvens ut till höger. Han svor och stånkade, det här är hårt jävligt hårt sa han.

Började följa och kunde konstatera att det var hårt ja tom jävligt hårt. Började dessutom att bli akut bajsnödig. Mitt i cruxet kände jag att nu måste jag välja, gå i fri och bajsa på mig eller hänga i standen som förmodlingen var skitdålig. Valde att försöka fria och tänke vad är väl lite bajs på fjället.

Då hände det otroliga gick igenom fritt och det dök upp en jugge som i sista stund räddade min heder.

Väl på stand kunde vi konstatera att det var klättring på 7 talet. Efter några lite lättare repor så började vi få toppfeber. Vi hade två val: klättra ränna och exponera oss för trollryssen eller rakt upp. Ryssen blev det och det var ganska lätt klättring till toppen. Kunde konstatera att trollis är jävligt lös.

Det var inte roligt att stå på stand och kolla upp på bussblocken som inte verkade sitta fast i något.

Väl uppe så omfammade vi varandra och livet.

Fan vad enkelt det gick sa vi båda, man är ju knappt trött. Det är lätt att glömma på fjället.

Nu var det bara att ringa Ted som skulle komma från Molde och hämta oss.

Kasper försöker ringa.

Va fan, vi klarade inte att lista ut hur man ringer till ett Norge nr från Norge på en Svensk telefon.

Vi var nog lite slitna ändå, efter 31 timmar på ryssen och minre än 2 timmars sömn på två dygn.

Det var bara att börja gå neröver. Började se en massa konstiga saker på fjället som hello kitty figurer.

Det är spännande att inte sova. Efter en timme kom Ted hoppandes. Va fan ni ser ju fräscha ut sa han besviket. Han började duka upp kall öl och chips. En alpinist vet vad en alpinist behöver.

Kasper och the real deal Ekberg.

Vi frågade Ted varför han inte ville vara med på turen. Han sa att han inte trodde på vårat Kamikaze upplägg. Va fan Ted du är ju Dalarnas enda riktiga alpinist och 10-15 år yngre. 

Ibland måste man erkänna att Ted är smartare än han ser ut att vara.

Vi bestämde oss för att gå ner och börja dricka vin men det är en helt annan historia.

Trollryggen.

Med en njure för det dumma, lät jag mej övertalas att åka till Romsdalen och klättra Trollryggen trots att jag inte varit hemma ens i 20 timmar från Chamonix, innan det bar av till trollensdal.
Som vanligt så var det nattkörning för att få vara med familjerna så länge det bara var möjligt.
Vi övertygade oss själva i bilen att vi var ostoppbara klättermaskiner så det blev inte mycket i säckarna.
Max 24 timmar bestämde vi att klättringen skulle ta, för sedan skulle åskan och regnet komma.Väl framme beslöt vi oss för att sova en timme, men som vanligt så gick det inte så bra så det var bara att stiga upp och börja traska. Men först skulle frukost avklaras. Kasper som är lagd åt feeder hållet hade gjort i ordning 4 liter pasta som skulle ätas till frukost.
Något som jag var mycket rädd för. Kände på slutet att vare tugga smärtade detta var frosseri på högsta nivå. Tänkte flera gånger under frukost på boken om fånglägren i Sibirien där det enda som gällde, var att föda sin människogris för att ha en chans att överleva. Vad hade Kasper planerat igentligen och var jag själv hans mat om det skulle gå riktigt illa. Frågorna var många och svaren var få.

Människogrisen har aldrig varit så här tjock.

Det är något med Japaner och mat. Kasper inte alls lika tjock.

När vi väl var framme vid klippan och kollade in trollväggen kom ångesten smygande. Inte blev det bättre när det började rasa.

Vi beslutade oss för att göra det Engelska insteget. Vad som var extra festligt var detta som vi hittade.

Vi bestämde snabbt att det var Voytek Kurtykas tappade stege.

Vi började klättringen och det gick inte alls lika snabbt som vi bestämt i bilen. Det var både blött och grönt.

Det som såg ut som soloterräng blev snabbt inte komfortabelt utan rep. Rep på och farten sjönk. Vi klättrade alldeles för högt och fick meka lite innan vi var på rampen. Väl där började vi göra höjd.

Fantastisk grön och skön klättring i början.

Tysken säger att det ska vara Europas längsta led och runt 65 replängder. Tysken har jävligt fel då det inte finns många bra standplatser på berget. Tur att klättringen är lätt i början så man kan klättra fort.

Vi kunde även konstatera att leden inte får många repetetioner nuförtiden. Vi första cruxet krävdes det avancerad trädgårdsskötsel för att få in några säkringar. Morgonen flöt på och vi hade bra tempo.

Det enda som man funderade på var om vattnet skulle räcka. Vi hade bara 4 liter och det var lika varmt som i ett Aphus i Djakarta. Då plötsligt hände det omöjliga !.

Där låg det två snöklumpar.

Fan vilket flyt tänker ni. Jag som tror på karma vet bättre. Fulla med vätska och laddade batterier så skulle crux replängderna tacklas.

Kasper lite Lost.

Vi slösade lite tid och Kasper prövade flera varianter. Till sist så hittade han våran exit.

Den visade sig inte heller vara helt lätt.

Exiten till toppväggen döpte vi snabbt till Death slab for cuties.

Helt plötsligt utan minsta förvarning så kom regnet och vi kom i ett helt annat läge. Fick en skräck repa i skyfall och nu började det inte vara lika roligt längre.

Skräck!

Vi enades om att försöka hitta lite skydd och en bra hylla under exit rännan men det visade sig vara längre än väntat. Kasper avslutade dagen med några galna leads i brant mossa. Fattar du vad bra blöt mossa suger säger han?. Nej svarar jag och funderar om han tänker äta mig i kväll. Del två kommer senare under veckan.

Contamine Vaucher Pegine.

Tillbaka i Chamonix.

Är på familjesemester i Chamonix men lyckas få till en tur. Har letat på Edvin Mellergård som bor i Cham över sommaren.

Edvin är en ung och ambitiös svensk kille som ni inte hört det sista om.

Vi bestämmer oss för att klättra en klassiker på Pegine. Det passar mej bra då jag lovat att vara nere till kvällen.

Tyvärr så missar jag första liften då det var mer Japaner än väntat i kön.

Hinner dock med den andra kabinen, men fan vad det strular den stannar 4ggr på väg till Plan du aguille.

När jag väl är uppe står Edvin och hoppar.  Bär i väg gör det och det märks att han är väl acklimatiserad.

Vi rusar förbi 2-3 replag och är först till insteget. 

Tyvärr händer det som inte får hända och Edvin sumpar sin kamera då han tar fram jackan i ryggsäcken. Sakta ser vi den glida ner i en crevass.

Vi klättrar på ganska bra och det är inga konstigheter trots att vi inte klättrar ihop tidigare.

Kvalite på graniten.

Det kommer  en fransk guide med klienter så vi väljer att klättra någon variant.

Han säger sig inte gilla svenska klienter då alla män vill vara alpha hannar och inte fungerar i grupp.

Kanske en förvirrad stockholmare som kör saab turbo han har träffat på.

Han visar sig vara en trevlig prick trots att han är snigelätare.

Mer kvalite.

Edvin syr sina egna kläder, fantastiskt tycker jag.

Tyvärr så går det inte tillräckligt fort och vi bestämmer oss för att sno efter 12 repor då Edvin inte vill gå ner

då han skadat knäet tidigare. Väl nere så lyckas vi bärga Edvins Kamera.

Glad Edvin men fungerande kamera.

Vi hade en fin tur trots att vi bailade. Resten av veckan så blev det trevlig familje klättring i fint väder.

Kan redan nu avslöja att jag inte ens var hemma i 20 timmar förän jag drog till Romsdalen och mötte SKRÄCKEN! men det blir en annan historia.

Comeback !

Då konditionen behöver förbättras för sommarens projekt så har det blivit lite klättring på senaste tiden men vi kom i alla fall iväg till båthusberget i helgen. Det var som vanligt unfinished buisness som stod på agendan.

Chris och bergfuhrer kotake har det klart för sig.

Det var min tur att börja så vi gick till insteget på kung taket men jag gjorde misstaget att kolla ovanför taket och det blev bail. Fan jag är slut innan jag börjat. Då tog Kasper taktpinnen och vi drog i väg till båthusbergets savage split. Då Kasper hittade ett frasigt insteg så började han genast att klättra men vi insåg att det frasiga blev för svårt så vi fick ta plan c. Kasper tvingades att klättra den rena och inte alls mossig insteget till leden.

Jean Claude Kotake

Det såg så jävla bra ut som det oftast gör på Båthusberget. Och så här trevlig utsikt hade jag det på stand.

Skägg eller Buske?

Då det kom var mer konstiga ljud än vanligt från den skarpa änden på repet förstod vi att det inte skulle bli lätt. Jag hade skurit mig ganska illa på skrotningen till insteget då jag rensade några  stenar.

Hypokondrisk som man är så började jag tänka blodförgiftning. Som tur är så vet ju alla att mossa är sterilt och det fick mig på bättre tankar.

Ännu mer Jean Claude.

Så jävla bra fick vi höra flera gånger och vi kunde bara hålla med. Den leden får säkert en repetition någon gång, blivande klassiker?. Då jag och Chris följde kunde vi konstatera att det var svårt, ja skitsvårt faktist.

Men även jävligt brant och exponerat. Då vi väl var uppe bestämde jag och Chris att klättra en nytur som jag såg förra gången då jag var där med Bosse.

 

Andra repan, Chris ledde den första.

Andra repan igen.

Leden blev snabbt klättrad då den visade sig att den både var fast och välsäkrad och inte särskilt svår.

Vi hade som vanligt en bra dag på Båthusberget. 

Kommer att vara i Chamonix med familjen den 1-8 Juni om det är någon som vill rädda mina barn från att bli pappalösa. Är på för det mesta om jag får bestämma!. Men även det mesta om jag inte får bestämma.

/ Markus

Din arena.

Allemansrätten ger oss en storslagen arena

Naturen är min arena. Den är din arena. Den är vår arena. Vi nöter kilometrar i löparspåret, paddlar kajak på stilla vatten, jagar över stock och sten på jakt efter orienteringskontroller och surfar sugande vågor - allt tack vare allemansrätten.

Men allemansrätten pekas allt oftare ut som syndabock vid förstörelse och nedskräpning, trots att problemet uppstår först när vi slutar respektera vår unika allemansrätt och därmed skadar naturen.

Jag har tillsammans med bland annat äventyraren Renata Chlumska, världsmästaren i orientering Helena Jansson och snowkiteprofilen Simon Jaktlund skrivit under Håll Sverige Rents upprop för att visa att jag värnar om naturen och respekterar allemansrätten. Skriv under du också och hjälp till att sprida den här informationen. Ju fler idrottare som strävar efter att behålla naturen så tillgänglig och välbevarad som idag – ju större möjligheter att vi kan fortsätta att utöva idrott i naturen och behålla vår arena.

>> Skriv under på att du tycker att allemansrätten är viktig och att du är en av de som tar ansvar.
>> Testa dina kunskaper om allemansrätten och tävla om fina priser – har du koll på vad som gäller?
>> Få fler att ställa upp för allemansrätten och posta det här inlägget i din blogg!
>> Läs mer om kampanjen och de idrottsprofiler som ställer upp för allemansrätten.

Vintern inte över!

Lätt panikslagen att jag missade förra helgens båthusbattle så lyckades jag lura med Bosse till Båthus.

Kasper och Jimmy hade klättrat nytur förra helgen som vi snott på förut. 

Det kändes för jävligt då och än värre nu.

Första repans crux är ett  överhängande hörn som bjöd på hårt motstånd. När jag klättrat cruxet så kunde jag konstatera att det är tur att man är välbyggd och inte har en leprecauns räckvidd.

Båthus berget redo att förnedra.

Bosse på safari.

Gjorde tyvärr misstaget att försöka klättra en variant på första repan som visade sig vara dead end.

När vi väl var uppe vid höghöjdsväggen så beslöt vi oss för att klättra något nytt.

Vädret blev bra.

Inget nytt med klättring på båthus. 

Hade sett ut en linje lite längre till vänster på berget som jag var säker på att Bosse inte skulle klara.

Mer lead åt mig tänkte jag. Tyvärr så fick jag ångra mig både en och två gånger.

Bosse regerar.

Det blev ju så att Bosse kanske gjorde sitt livs bästa lead och gjorde kort process av replängden.

Patagonia?

Väl uppe så kunde jag konstatera att det var en av dom bättre replängderna i år.

Vilken tur att man kan glädjas åt andra.

Framgången har stigit Bosse upp över huvudet. Nu vägrade använda repet sista biten.

Mycket is sent på säsongen.

Gjorde allt för att knäcka Bosse på vägen tillbaka till bilen.

Jag Lyckades !

Över och ut/ Markus

Today we made history.

Den första nationella gräsklätterträffen är till ända och här kommer the uncut story.
Vi startade dagen med samling på berget och genomgång av vår psykologiska profil.
Det var en brokig skara klättrare som hade samlats och jag kunde snabbt konstatera att alla som vill vara någon, var där.
Till min fasa så var även ryktet om att Östersundarna är slut desvärre sant, då dom endast mönstrade sina outcasts.

GräsFuhrer Kotake delar ut den psykologiska profilen och den nya föraren.

Vi delade snabbt in i replag och Jag fick Outcast Johan som visade sig vare ett bra val. Vi rev av En hård dag på jobbet som bjöd på lämplig mängd skräck.

Vem är den Hen ?

Det bjöds på imponerande bestigningar av alla replag men vad sägs om den här med Johan och Jimmy?

Första trådlösa bestigningen av tripp trapp trull där alla i replaget har klippt trådarna.

Eller den här bestigningen

Johan Gille gör första repetitionen av Rädd för snö

Inte helt utan förvåning så kom även HH mannen.

HH mannen lurvigast på träffen.

Det var en imponerande syn att se alla dessa replag på berget och vi får tacka vår officiella fotograf Anders Wester för att han har delat med sig av bilderna. Bästa replag första dagen var Håkan och Johan som tickade inte mindre än 5 klassiska test pieces. Men den här mannen förtjänar också att nämnas.

Lasse Svens visar att det är svårt att lära farsan knulla.

Nämnas bör också alla utrustningstillverkare som demade det senast inom cutting edge grassclimbing.

Ni hjälpte verkligen till att göra träffen lyckad.

Kasper med trolls nya grass mk5

Teknikerna varierade verkligen under träffen.

Se och lär! klassisk kneebar på Westers led. Förövrigt träffens officiella led.

Liten har blivit Stor. Ted gör en snabb sak av Dont screw get Hammered. Vilket var vårt motto under träffen.

På kvällen bjöds det ångbastu i min by där Amnesi Håkan från Älvdalen kände sig som hemma. Sedan blev det baluns i min lada och det blev som vanligt lite naket och mycket vin. Det festades hårt på vissa håll så dag 2 gick vi från 10 till 2 replag. Nu när träffen blev så lyckad så måste vi redan nu gallra ut er inför nästa år.

Det finns 10 platser kvar för 2015 och det är inte först till kvarn. Vill ni vara med så skicka ett mail så får ni vår psykologiska profil att fylla. Efter utvärdering kommer ni få veta efter sommaren om ni håller måttet. 

Frozen Turf har även 1 officiell tröja kvar från träffen och den kan bli din om du har en bra motivering varför du inte var där.

Be there or be Square.

Över och ut/ Markus