onsdag 26 oktober 2016

Training camp for the invitational Grass Climbing Meet.

Annorlunda start på säsongen.

Äntligen så börjar man vakna upp ur sommardvalan och säsongen närmar sig.
Frågorna har varit många från alla oroliga Turfsters om Frozen är slut och om det inte klättras längre.
Vi har spenderat sommaren med att visa oss från vår allra mest ansvarstagande sida och tex, gjort sånt här.

No hope for the Youth.



Invitational only.

Då inbjudan redan gått ut till landets främsta Gräsklättrare så kände jag att det var dags att lägga mig i hårdträning för att inte göra bort mig på träffen. Arga Kocken som blivit fet under sommaren av allt kockande behövde luftas. Sagt och gjort så bokade vi en resa till Cham. Damp Wester fick reda på att vi skulle åka och bjöd in sig själv. Då fattades det en 4e person, det löste vi genom att damma av ett gammalt säkert kort och vi bjöd in Bosse. Om ni inte vet vem Bosse är så är han nog mer känd som Booze. Väl framme i Chamonix så var förhållanden ganska kass om man inte hade skidor.
'

 Rutinerad som man är hade vi skidor.


A Man Down.

I mitten på veckan så skulle Anders och Arga Kocken klättra något på triangeln och jag och Booze tog sovmorgon. Väcktes av att Kocken ringde och frågade om vi kunde hämta honom i Sallanches.
Wtf i Sallanches frågade jag. Anders har fått en Sten i Huvudet men vi fick i alla fall åka helikopter och det var skit fräckt sa Kocken. Vi drog ner till sjukhuset för att kolla hur det var ställt med Damp farbrorn. Det visade sig att han fått en sten i huvudet och spräckt hjälmen och förlorat lika mycket blod som innehållet i en stor öl. Han blev dock utskriven på kvällen och vi åkte hem och bäddade ner honom.

Fabror har blodat ner lakanen.


I Rymden Kan ingen höra dig skrika

Nästa dag så drog jag och Kocken iväg med målet inställt på Pointes lachenal.
Det började mycket lovande då det bara var 5 st med första liften. Väl av kammen och nere på glaciären så bestämde vi oss för att inte använda repet då Kocken dömde ut mina chanser att hålla ett fall av honom då han sa att jag är för klen och han för fet för det. Vi tog av oss stegjärnen och började traska. Det gick snabbt framåt då snön började sätta sig och det var spårat. Efter 10 minuter hade jag dragit ifrån kocken med 100 meter och stannade för att vänta in honom. Vände mig om och jag var alldeles ensam på Glaciären. WTF var är kockfan tänkte jag. Jag la ihop 1 och 1 och kom fram till att det inte blev 2 utan att Kockens arbetssommar har gjort honom så fet att han måste trampat igenom någonstans. Slet fram repet och band den ena delen i ryggsäcken och den andra i selen och började traska tillbaka med ryggsäcken på släp. Efter ca 300 meter så ser jag ett hål som har formen efter kocken med ryggsäck och raka armar. Fy fan tänker jag och börjar skrika efter Kocken i panik.
Samlar mig och bygger en märklig standplats med yxor, stavar och ryggsäck, börjar åla fram till hålet och sätter fast en karbin i repändan och matar ner det då konstaterar jag att det är långt ner, förbannat långt också. Skriker i panik då jag inte får någon kontakt i andra änden. Samlar mig och inser att Kocken är död och jag måste gå på begravning och åka hem till hans föräldrar och berätta.


A smooth fall and the Resurection of the Angry Chef.

Tar fram telefonen och ringer efter helikopter 74 så att dom kan hjälpa mig att plocka upp resterna av Kockens kadaver. Dom skickade helikoptern direkt då jag berättade vad som hänt och jag lade på.
Då såg jag att jag inte längre var ensam på glaciären och började ropa efter två killar som var på väg nerför Midi. Dom hörde mig och satte fart. Väl framme så berättade jag vad som hänt och att Kocken var död. Hann knappt säga död förrän det kom två snabba och distinkta ryck i repet. Kocken lever men måste vara svårt skadad.
Vi rycker och sliter och frustar och drar och plötsligt så är Kocken uppe ur bråddjupet. Fan vad ni har bråttom jag har en stav kvar därnere säger han. Har aldrig blivit så glad i hela mitt liv av att se ett Arga kocken. Konversationen som kommer att utspela sig mellan Kocken och Sjukvårdspersonalen dom nästa 2 minuterna kommer jag aldrig att glömma i hela mitt liv.

Sp "Are you hurt"?
Ak "No"
Sp "Are you shore"?
Ak "Yes"
Sp "It was a long fall"
Ak "it was a smooth fall only 40 meters"
Sp "No pain att all"?
Ak "I am ok I really am"
Sp "No pain att all"?
Ak "No pain but i probably have broken my thump"
Sp "We most have a look at you"
Ak "No I can walk back" 

A smooth fall only 40 meters.

Ungefär här någonstans så bestämmer dom sig för att sätta nackkrage och ryggplatta på kocken och spänna fast honom och stoppa ner honom i någon rymdpåse. Står och lyssnar på hela förloppet med en Guide som säger att Doesn`t your friend knows that chopper rescue is free in France. I answer him, yes he knows that, he was in the same chopper yesterday. Då packar han ihop sina prylar och går utan att säga något mer. Blir inföst i helikoptern med Kocken och 5 minuter senare så landar vi i Sallanches. Dom bär ut kocken och en i räddningspersonalen ger mig sitt visitkort.
Its for your friend two days in a row now he must like us on Facebook.
Lika snabbt som dom kom så var dom borta och jag fick sitta i väntrummet även denna dag.
Efter 3 timmar så lyckades inte personalen hålla emot Kocken och han skrev ut sig själv.
Doktorn ville ge recept på painkillers till Kocken men ändrade sig och sa att vi skulle gå och dricka öl istället. Jävligt bra doktor tyckte kocken då vi traskade ut från sjukhuset.


A fucking legend.

 Dalarnas Finest

För dom som är intresserade vad Kocken sysslade med så länge i sprickan så kan jag bara säga att den historien är bara för dom som är invited for the invitational Grass Climbing Meet.
Över och ut/ Markus